En magisk vändning - nu lever säsongen!

Det är en speciell säsong det här och avsaknaden av publik på läktarna tillsammans med vårt sportsliga underpresterande de senaste månaderna hade onekligen dödat det mesta av ens engagemang kring återstoden av säsongen. Ångesten över vårt eget spel kombinerat med det faktum att våra antagonister har börjat klättra i tabellen gjorde att man inför matchen mot MFF nog helst hade velat avbryta hela säsongen om det hade varit möjligt. Inget att vinna och massor att förlora var känslan. Trots uppgivenheten över de uteblivna resultaten den senaste tiden så är ju hoppet ändå det sista som överger en, så man bänkar sig ju ändå framför teven med någon naiv förhoppning om att spelet helt plötsligt ska stämma och att vi mirakulöst ska bärga den första trepoängaren på två månader mot de överlägsna serieledarna.

Det börjar också riktigt bra där de första 10 minuterna är bland de bästa på hela säsongen. Vi spelar aningen rakare och Bärka löper i djupled och suger fast bollarna där framme och vi tar oss fram centralt på ett helt annat sätt än tidigare under säsongen. Inställningen är det heller inget fel på utan vi verkar fast beslutna att visa vad vi går för. Vårt rakare spel gör dock att vi snabbare blir av med bollen och vårt lag känns aningen mer utspritt än vanligtvis så vi bjuder Malmö på en hel del ytor och det är stundtals ren Hawai-fotboll. Chanserna duggar tätt och främst är det Malmö som skapar det ena farliga läget efter det andra där Vaiho får göra flera fina räddningar. Trots att man i halvtid är hyfsad nöjd med spelet så inser man också att MFF i dagsläget har mycket mer spets och att det oavsett vad vi gör i andra kommer att bli riktigt tufft att vända på matchen. Man började redan ställa in sig på ytterligare en hedersvärd förlust.

I andra halvlek så går vi återigen ut och spelar ganska så bra men sen kommer en misslyckad stötning från Witry och ett hypereffektivt Malmö som skoningslöst utnyttjar ytorna de bjuds på och helt plötsligt är det 0-2. Med vår vanligtvis så inneffektiva offensiv så inser man att detta med största sannolikhet är kört. Jag var mest rädd att vi skulle åka på en förnedrande storförlust och att det skulle börja ropas på våra tränares avgång.

Men spelarna krigar på. Karlis, Mange mfl. är griniga och smäller på i närkamperna och vägrar vika ner sig. När Curtis och Mitku hoppar in så tänker man ändå att nu har tränarna gett upp om de låter en oprövad junior få chansen under en slutforcering mot serieledarna. Men Ulvestads kvittering ger oss luft under vingarna och sen kommer mål nummer två som ett brev från posten. Äntligen har vi lite medflyt och turen på vår sida. Jag hinner tänka att ”nu måste vi gå för det”. 2-2 hade varit ok men vi hade inte vunnit på två månader och i tabellen hade en poäng inte gjort så stor skillnad, en seger däremot... Så när Chili gör en riktigt fin aktion och Kalle slår in sitt andra mål så studsar jag upp och ner hemma i vardagsrummet av lycka. Äntligen gör vi mål, äntligen vinner vi, och helt plötsligt lever säsongen och hoppet om att bli bäst i stan och att ta en Europaplats.

Vi har på senare tid ofta spelat rätt ok och varit med i matcherna. Men det har slarvats bakåt och vi har varit hopplöst ineffektiva framåt. Det har stundtals känts som att spelarna inte ens själva tror på att de kan göra mål när vi slår ytterligare ett inlägg mot ett samlad försvar. I gårdagens match så var både hungern och aggressiviteten tillbaka där den ska vara och de små taktiska justeringarna där vi spelade mer direkt och Bärka gav oss ett djupledshot gjorde att det kändes som att vi hotade offensivt på ett helt annat sätt. Detta gav mig hopp om fortsättningen och det var förbannad skönt att äntligen få se lite djupledslöpningar och att vi hotade centralt. Sen var det självklart oerhört viktigt att Kalle fick sätta två baljor, att Chili fick göra ett fint inhopp och att Bärka imponerade så pass mycket som anfallare. Helt plötsligt har vi angenäma offensiva problem hur vi ska ställa upp på lördag.

Den här segern var oerhört skön och för första gången på länge så brann man verkligen hemma i tv-soffan. Segern gav oss supportrar nytt hopp om säsongen och framförallt så gav den spelarna en enorm skjuts inför de avslutande sju matcherna. Med luft under vingarna och ett återfått självförtroende så finns det helt plötsligt goda förhoppningar om en fin avslutning på säsongen. Tack för det och tack för en oförglömlig gårdagskväll! (tänk om vi hade varit på plats...)

Djurgår´n är tillbaka – nu kör vi!