Dog illusionerna och drömmarna igår?

Redan innan match diskuterade vårt kompisgäng startelvan och att den sannerligen inte hade någon guldglans över sig. Och redan de första minuterna blev det väldigt tydligt att det här skulle bli en tuff match för Mjällby inledde riktigt bra och aggressivt och gjorde nästan mål redan tidigt i matchen. Och resten av matchen blev en väldigt jämn tillställning där vi stundtals fick till ett ganska bra tryck men där Mjällby var minst lika nära segern som oss och självklart skulle ha haft en straff med sig också.

Det var helt enkelt en kväll där inte mycket gick vår väg. Vi fick inte till den där höga pressen som var så framgångsrik under inledningen av säsongen. Saknaden av Rasmus gjorde att vi sällan lyckades med återerövringarna eller att stoppa Mjällbys kontringar utan ofta kom deras anfallare rättvända mot Une och Hjalmar, och vår anfallstrio var hopplöst ineffektiva och trubbiga och misslyckades återigen med att göra mål och skapa de där riktigt heta chanserna. Haris gjorde det stundtals ok på högerbacken men han är sannerligen ingen Witry och han tröttnade också betänkligt mot slutet av matchen. Och slarv i uppbyggnadsspelet och onödigt många snabba utkast/utsparkar från JWZ gjorde att det blev riktigt svängig fotboll och att vi aldrig etablerade det där trycket som vi är vana att göra på hemmaplan då vi alltför ofta tappade boll innan vi hunnit etablera ett eget spel.

Frågan man nu börjar ställa sig är om korthuset nu kommer att falla. Om det under våren var vår spelidé och att vi verkligen spelade som ett lag med en härlig positiv energi som gav framgångarna, men att vi nu efter ett par tyngre matcher tappat lite av den sprudlande optimism och framåtanda som vi hade under våren. Var det spelarna eller spelidén som gjorde oss så bra och som gör att vi fortfarande leder serien? Och om det var spelidén och om man kan anta att fler och fler lag kommer att ha läst sönder den, har vi då den individuella kvalitén hos spelarna som gör att vi ändå kan avgöra jämna matcher mot lag som backar hem? Har våra tränarna någon Plan B? Och är det någon av de befintliga spelarna i truppen som kan frälsa oss under hösten och börja producera mål framåt?

Ja det är ju svårt att svara på men vi är onekligen inne i en svacka och när vi dessutom har tappat vårt kanske främsta offensiva vapen i Witry så är det kanske inte så konstigt att det ser ut så här. Som under alla svackor så gäller det att vända på trenden genom hårt och tålmodigt arbete. Det är självklart tränarna och spelarna som har det yttersta ansvaret för sin prestation och som behöver höja sig en nivå för att åter komma i närheten av det spel man hade i våras. Men vi supportrar har ju också en del i detta och kan definitivt hjälpa laget ut ur svackan om vi spelar våra kort rätt.

Så hur ska vi då hantera dessa ”motgångar” på senare tid? Jo jag ska villigt erkänna att derbyförlusten tog riktigt hårt på mig för jag var så övertygad om seger på förhand och sen återupprepades det som man har bevittnat alltför många gånger under de senaste åren. När man äntligen trodde att vi hade gasat om Aik så visade de att deras rutin, cynism och självförtroende i derbysammanhang var storleken större än oss – återigen. Detta har varit svårt att återhämta sig från och det märktes av på läktarna redan innan matchen. Det var riktigt glest till tätt inpå matchstart och allsången till Hey Jude som vi vant oss med blev det nästan ingenting av. Klacken kämpade på bra hela matchen, även om man kan ifrågasätta vissa val av ramsor och timingen på dessa, men på Slaktis så var det riktigt dött utöver några plikttrogna växelramsor och ”Kämpa Djurgården”. Glädjen man känt under sommarmatcherna över att vara tillbaka på läktarna var som bortblåst och hade ersatts av höga suckar, buande och kritik av enskilda spelare. Med resultatet igår och ett Aik som ångar på strax bakom oss har det mesta av glädjen förbytts i ångest inför hösten.

Men det behöver inte vara så. Vi leder fortfarande serien så det är alldeles för tidigt att ge upp den här säsongen (och oavsett så ger en Järnkamin aldrig upp). Gårdagen var ett stort bakslag och jag ska villigt erkänna att jag börjar få mina tvivel kring hur hösten ska arta sig. Men jag har ändå full tilltro till att våra tränare som har lyckats överprestera så pass mycket sen de tog över kommer att kunna rätta till det här. Det finns också en hel del kvalité kvar i truppen. Låt säga att vi vinner mot Sirius och sen har hela landslagsuppehållet på oss att lägga upp en plan inför bajen-derbyt och att vi går vinnande ur det, vilken otrolig boost vi i så fall skulle få som vi skulle kunna ta med oss in i hösten. Detta kan fortfarande gå precis hur som helst och även om jag personligen har sänkt mina förväntningar ganska så rejält på det här laget så innebär inte det att jag inte kommer att ge allt för att vi ska ta så många poäng som möjligt nu i höst. Det kan vara Topp 3 och Europaspel som står på spel. Eller ännu mer, det vet vi inte än.

Mitt råd till resten av er Djurgårdare där ute är att försöka förtränga derbyt tillfälligt (vi får ändå en ny chans inom kort till att reparera skadan) och att försöka hitta tillbaka till glädjen över att kunna se på Djurgården på plats med polarna, njuta av att faktiskt vara inblandade i en toppstrid och att vi i våra bästa stunder fortfarande spelar en riktigt fin fotboll. Vi är med där uppe, vi leder fortfarande Allsvenskan och tittar man bortom denna säsong så ser framtiden fortfarande ljus ut. Nu gäller det att knyta näven i fickan (som så många gånger förr), förtränga de destruktiva och negativa tankarna och försöka fokusera på att ge laget stödet de behöver för att kunna hitta tillbaka till sitt vägvinnande spel och få förnyat självförtroende. Vi sitter i den här båten tillsammans och även om det känns rätt tungt för tillfället måste vi alla ro åt samma håll, vi har i högsta grad makten att påverka hur detta ska utspela sig så låt oss göra det också och ge laget ett ordentligt stöd även fortsättningsvis.

Backa Blåränderna!