"Vissa förluster är lättare att bära" skrev en av mina vänner efter torsdagens holmgång nere i Luxemburg. Det är sant. Men vägen till slutsignalen var för mig, framför tv, ingen behaglig resa. Första halvlek var ett stort test för mina nerver. 1-0 till våra motståndare i tredje minuten. Det kändes som det kunde bli värre. Som jag såg matchen tyckte jag dom dominerade helt. Känslomässigt reagerade jag med "men va fan, det är ett lag från Luxemburg, kom igen nu". Sen kom jag ihåg något EM som jag tittade på för många år sen. Det var ett av topp-fem lagen som mötte Albanien. Inför sa all media och alla experter att det skulle bli en promenad i parken för det kända laget. Dom vann till slut över Albanien med 2-1, men helvete vad dom fick slita. Det fick våra spelare också göra där nere. Var ingen skimmer. Ingen glans. Hårt arbete. En dag på jobbet. När slutsignalen äntligen kom var det enda ord jag kom på "puh".
Unes (Jacob Une Larsson) tackling i första halvlek som renderade en utvisning tyckte jag var gult. Men jag tyckte det var klumpigt att utsätta sig för den risken som den typen av satsningar alltid medför. Där och då var jag ändå inte allt för upprörd. Det blev jag däremot i andra halvlek när Gustav (Wikheim) drev förbi dom två sista försvararna, helt fri ryckt i armen, vi fick inte ens frispark. I mina ögon var det frilägesutvisning. Nu, i slutändan, spelade inget av ovanstående roll, men jag hoppas våra spelare lär sig av vådan att göra satsningar som kan ge den typen av bedömningar. I övrigt var JWZ (Jacob Widell Zetterström), Besard (Sabovic), Keita (Kosugi) och "Falle" (Oskar Fallenius) riktigt bra. Gustavs inhopp var med hans mått mätt, defensivt, formidabelt. Nog det bästa jag sett honom göra i försvarsbiten. "Mackan" (Marcus Danielson) såg inte lika skadeskjuten ut. I övrigt stod resten av spelarna för en kämpainsats. Då vi fick med oss resultatet ger jag det godkänt. Jag tror dock inte att den typen av insatser som jag såg räcker över tid. Vi behöver ha mer och bättre eget spel.
Dags för Blåvitt. Jag såg deras match mot BP. Fram till Elis Bishesari blev skadad ledde Blåvitt med 1-0 och såg hyggligt stabila ut. Han skadade sig och in kom, tror jag Blåvitts fjärdemålvakt för säsongen. En match ovan reservmålvakt som lånats in från Sarpsborg. Han var riktigt darrig. Samtidigt såg jag att Blåvitts backlinje blev fegare och föll ner snabbare vilket skapade ytor som BP var duktiga på att utnyttja. Priset när Allsvenskans bästa målvaktsfötter blev skadad var högt. Det som Blåvitt går igenom nu känner jag igen från vår dåliga tid. Gnagets från förra året, men även i år. Det blir som en ond spiral som inte verkar ha något slut. Oerhört tungt för alla supportrar. Men jag tror på Blåvitt över tid då jag tycker att Ola Larsson verkligen tagit tag i alla surdegar i och runt Blåvitt. Upplever stora likheter med oss 2013-2014. Dom ligger där dom ligger nu, tabellen ljuger aldrig, säger dom som kan. Jag tror dock att dom kommer reda ut detta och nästa år tror jag Blåvitt kommer att kriga om topp-6 placeringar.
En annan anledning varför jag tror på Blåvitt är anställningen av Stefan Billborn. I mina ögon en av Sveriges bästa tränare. En fotbollsnörd med oerhörd kunskap som han dessutom är duktig på att förmedla. Jag var kluven när bajen sparkade honom. Kluven för att jag gillar personen väldigt mycket. Jag vet hur mycket bajen betydde för Stefan. Jag tror att om Stefan blivit kvar från då till nu, hade dom varit ett betydligt större hot för oss i toppen än vad dom är för dagen. Supportern till laget i mitt hjärta var glad att dom gjorde det skitdraget. Jag har haft kontakt med Stefan i Norge. Blev glad att han återvände till Sverige. Jag skulle få en intervju inför denna match av honom men då han har en partner och i dagarna blir pappa ville jag inte störa. Hoppas allt går och gått bra för Stefan.
Efter Blåvitts seger mot Bajen tyckte jag att Stefan visade att han blivit bättre på det mediala. Jag såg verkligen fram emot samtalet med honom. Nu blev det inte så. Då jag släppte den kontakt jag hade hos Blåvitt när Stefan anlände blir dagens text svar från Kim (Bergstrand). Jag tappade hela fredagen förberedelsemässigt. Hörde av mig tidig lördag morgon. Kim fixade tid på tidig eftermiddag. Jag tycker det är makalöst att han alltid ser till att göra sig tillgänglig. Stort tack till Kim.
Tjena Kim. Tack för din tid. Hur gick resan hem?
– Vi stannade kvar där nere och sov på hotell då vi inte hade ett eget plan. Fick köra dagen-efter-träning på hotellet. Självklart återhämtning och rehab då det inte går med fotboll där. Resan hem var försenad. Mellanlandningen gjorde att vi var hemma cirka 16 och hemresan startade cirka 09.
Truppen till imorgon?
– Alla som är hela och inte är avstängda är med.
Jag tyckte att "Mackan” såg bättre ut rörelsemässigt.
– Ja, han rörde sig bra i den matchen. Han kämpar på. Han fick inga negativa utslag efter matchen.
Tobias (Gulliksen) där. Helvete vad han springer. Vilket ansvar han tar på planen.
– Dom flesta norrmän är väldigt uthålliga. Han har väldigt bra återhämtningsförmåga. Han kan se helt slut ut. Vi snackar på bänken om: kanske bäst och byta ut "Tobbe". Men en kort tid senare med lite andning har han kraft igen. Dessutom njuter han av att spela fotboll.
Din analys av matchen mot Niederkorn?
– Jag tycker vi spelade av den ganska bra efter ha ganska jobbiga förutsättningar. Det blir aldrig en riktig fotbollsmatch för oss på något sätt. En olycklig start. Vi står upp på det mentala planet ganska bra då. Sen åker vi på en utvisning, i det läget blir allt man kan ha pratat om innan bli omkullkastat. Med tanke på dom ingångarna tycker jag vi gör det bra som håller dom ifrån oss på ett ganska kontrollerat sätt.
Jag upplevde oss darriga och osäkra även innan utvisningen. I andra halvlek tycker jag däremot att vi spelade stabilt efter förutsättningarna. Tyckte passningsspelet lämnade en hel del övrigt att önska.
– Vi hade dåliga mottagningar och spelade långsamt. Jag tycker precis innan Unes dåliga bollträff hade vi börjat få kontroll på planen. Tycker vi började se embryon till det vi ville. Målet dom gjorde i början skapade stress vilket, som jag ser det, är helt naturligt. Jag tror att hade vi slutfört matchen med lika många spelare tror jag att både tempot och passningsspelet kommit igång.
Keita, fan vad moget han spelar. Han fördröjde spelet i slutet av matchen som en rutinerad spelare.
– Jag förstår det. Det var roligt. Han har växt och utvecklats sen han kom. Han gjorde en fin insats nere i Borås vilket fick honom att dra ner axlarna lite. Sen växte han in i matchen i torsdags. I den matchen var deras plan att sätta långa höga bollar på hans sida och bakom honom. Det hanterade han hur bra som helst. Då växte han ännu mer. Han är verkligen spännande.
Vad tror vi om Blåvitt imorgon då?
– Utifrån dom, självklart spekulativt, tror jag det är en match som passar dom ganska bra. Dom kommer upp till Stockholm. Dom är inte favoriter. Kan spela helt avslappnat även om dom naturligtvis behöver spelar in fler poäng. Dom gjorde en jävligt bra match mot Hammarby för några veckor sedan här uppe på Tele2. Vi förväntar väl oss en liknande matchbild. Vi tror dom kommer pressa hårt och ligga på kontring. Rakt och enkelt tror jag.
Vad är vårt svar på det då?
– För vår del måste vi fortsätta få dom att känna av var vi ligger i tabellen. Få dom att känna sig "små". Visa dom och publiken vilka som spelar hemma och använda dom förutsättningar som vi har.
Jag får sådana här konstiga frågor i huvudet ibland. När vi har ett så tajt schema, ganska tunn trupp, lägger vi större tyngd att vila med bollen då i vårt taktiska upplägg?
– Det uttrycket "vila med bollen" är inte en korrekt beskrivning egentligen. Orden är mer att om vi har bollen har vi kontroll. Det andra laget kan inte anfalla eller göra mål. Men "vilar" vi som ordet betyder, då får vi inte behålla bollen överhuvudtaget. Har vi bollen är det alltid bra för då får våra motståndare springa mer för att täcka upp sina defensiva ytor. Nej, det är inget vi pratar om mer för hur spelschemat ser ut. Men alla matcher är bollinnehav förstås väldigt bra. Det absolut bästa sättet att försvara framförallt.
Ovan var sista svaret inför denna match.
Jag gjorde en längre intervju med Joakim Persson, före detta tränare i Varberg, som jag publicerade i veckan som gick på min egen hemsida. edgfp.com heter den sidan. Vill slå ett slag för den då vi pratade ganska mycket om unga spelare och Jockes recept för att lyckas som senior.
I eftermiddag tar vi emot Blåvitt på vår borg. Jag hoppas på både en bra match men framförallt en vinst. Osäkerheten om spelares status, om det kommer in några fler spelare tillsammans med glädjen över att vi gör resultat ger mig kraften att BEVÄPNA MIG MED VINGAR och flyga som att det inte finns någon morgondag. Jag hoppas verkligen vi på läktaren kan leverera senare idag, tror laget i våra hjärtan behöver det extra mycket för stunden.