Gästkrönika: Behöver Djurgården modernisera sin scouting?

Utfallet av våra 3-4 senaste transferfönster, som sammanfaller med vår rikaste period historiskt, har skapat ett brett missnöje med den sportsliga organisationen. Tillsammans med populäriseringen av statistik, där de sociala flödena fylls av spiders, har det skapat en opinion om att Djurgården måste modernisera sin scoutingverksamhet. Framförallt hörs röster om att DIF måste ägna sig åt ”datadriven scouting” på forum, Twitter och medlemsmöten. Jag påstår att dessa röster är helt fel ute. Även om jag håller med om att den sportsliga organisationen bör byggas ut, är datadriven scouting en så lågt hängande frukt att den nu är rutten. Det är knappast lösningen.

Problemet ligger i det datadrivnas populäritet. Fan och hans moster kan sitta i Whyscout och leta spelare, och framförallt har alla tillgång till exakt samma data. Det gör att spelare som sticker ut statistiskt enligt gängse mått är överprisade, och datan nära värdelös. Man har ingen fördel av att finnas i närområdet när datan är spridd över hela världen. Samma sekund som en spelare poppar upp som utstickande statistiskt är det i regel för sent för oss att plocka in honom, våra nya resurser till trots (vi har försökt men inte lockats locka en stor mängd sådana spelare senaste två fönstren). Därför ligger snarare värdet i att finnas på plats i låginformationsligor där vi kan bygga exklusiv tillgång till egen data.

Med andra ord kommer nyckeln ligga i att vara på plats i de lägre divisionerna i Skandinavien, i ungdomsligorna och i Afrika, där varje passning inte registreras. Även det japanska talangspåret tror jag kommer vara extremt viktigt. Där finns förvisso data, men de gör inte affärer med vem som helst utan affärer bygger på upparbetad tillit, där vi idag har ett försprång och exklusivitet. Gammal hederlig 1800-talsscouting på fältet och skapa sin egen data kommer alltså vara nyckeln för morgondagens framgång, och där är vi världsmästare med tränade ögon som Peter Kisfauludy, Pelle Olsson och Bosse Andersson. Jag tror absolut inte att det gynnar oss att kasta ut dessa för att bli mer moderna, då dessa ger oss en edge även i morgondagens landskap. ​ Förespråkar jag då att vi ska fortsätta som vi alltid gjort? Nej, något fattas uppenbarligen. En stor mängd av de spelare som kommit in har misslyckats. Även om vissa felvärvningar alltid kan tillskrivas yttre faktorer måste vi upp i nivå och undvika regelrätta felvärvningar. Min uppfattning är att det är den interna analysen och den interna kommunikationen som brister.

Jag tror att vi behöver få in en mer analytisk person i organisationen som analyserar behov, inventerar truppen och ungdomsspelarna och säkerställer att alla i organisationen pratar samma språk. Det kan tyckas enkelt, men där tycker jag ändå att man ser tydliga tecken på att det brister. Det kommer in spelare som uppenbarligen inte kan ha efterfrågats av tränarna, det kommer sällan upp någon från ungdomsverksamheten även om vi rimligen borde ha spelare där som kan fylla en nischroll i truppen osv.

Jag tror inte att vi som organisation ska ha regler för vad vi ska värva utifrån eller hur många spelare vi ska flytta upp etc i hopp om att hålla Bosses nyckfullhet i schack. Ett sådant system skulle bara bli oflexibelt. Däremot tror jag att vi ska undvika att helt gå på Bosses gehör, som vi utåt sett verkar göra nu. Alla inom organisationen, baserat på kommunikationen utåt, tycks tala sitt eget språk. När vi söker en viss spelartyp tror jag inte det är en obetydlig grad av att Bosse, Peter, ungdomstränare, scouter och tränarpar pratar förbi varandra.

Om vi gör något så enkelt som att vi utvärderar alla spelare efter en förutbestämd mall som vi tar fram internt uppstår exempelvis många fördelar. Vi kan se exakt vilka spelare som lyckats hos oss, och därmed vad vi behöver. Vi kan direkt se om de finns internt i ungdomsleden och vi kan skicka väldigt specifika kravspecifieringar till scouter. Potentiella nyförvärv som ligger på bordet är utvärderade efter samma mall som existerande spelare och kan jämföras mer direkt. Det skulle direkt bli uppenbart att spelare X ryggmärgsmässigt söker helt andra ytor än spelare Y som han ska ersätta. Problemet är att när någon säger spelskicklig, teknisk eller snabb finns det enormt tolkningsutrymme. Är det precisionen i passningarna, typen av passningsbeslut, eller snabbheten i dessa beslut som är det viktiga? När någon säger att en spelaren är snabb, är det balansen och kvickheten i sidled, accelerationen eller toppfarten som avses?

Vi behöver någon som säkerställer att alla spelare utvärderas efter samma mall, och att behoven kommuniceras efter samma språk. Från tränare till Bosse, från Bosse till scouter. Med nya tränare från nästa år, med förhoppningsvis ett mer uttalat uppdrag att få fram spelare internt, skulle det bli mycket enklare om detta fanns på plats. Precis som när en spelare idag poppar upp på allas radar när denne utmärker sig statistiskt ska ungdomsspelare nästan automatiskt fånga A-lagstränarnas uppmärksamhet om de liknar en framgångsrik spelare i A-laget eller fyller en nisch som efterfrågas. En sådan analysmall skulle också göra det enklare att plocka in spelare från andra låginformationsligor vi scoutar, som Afrikanska akademier.

Jag efterfrågar inte någon ny person som fattar besluten ovanför Bosse, utan någon som säkerställer analysunderlaget han fattar besluten på. Vi kommer fortfarande göra felvärvningar. Det finns alltid en osäkerhet kring om en spelare klarar tempot, pressen eller om denne trivs socialt. Men det ska aldrig vara så att vi tar in en spelartyp som vi inte är i behov av, eller en spelartyp vi redan har i ungdomsleden. Och det kan undvikas.

KöystiK