Årets första match: Djurgården mot Västerås

Trots ett stängt tak var det ett, enligt mig, ovanligt kyligt Tele2 som bjöd på årets första match. Matchen började lovande genom först ett fint samspel mellan Asoro och Bergmark Wiberg, redan i matchminut ett, och kort därpå var det mycket nära igen efter slarvigt målvaktsspel från Västeråsmålvakten Daniel Svensson.

Inledningsvis var det, föga förvånande, just blåränderna (idag förvisso i det ljusblåa stället) som förde hela matchen. Kapten Eriksson var kontrollerande, hade fint passningsspel och hade inga problem att vinna i defensiven. Jacob Widell Zetterström fick styra och ställa med en pipa som hade fått Freddie Mercury att bli grön av avund. ”ABW” sprang på det mesta och verkade tycka om samarbetet med anfallskollegan Asoro.

Hampus Finndell, fjolårets stora utropstecken, visade tidigt tecken på att det lär fortlöpa även 2022. Efter 12 spelade minuter signerade han matchens första riktigt farliga målchans med ett hårt skott i stolproten, och kort därpå fick Jacob Widell Zetterström äntligen sträcka ut sina sexton meter och parera Daniel Asks skott ut till hörna.

En spelare som man inte sett mycket av är vår nummer åtta, Elias Andersson. Med en teknik, spel- och löpstil som påminner lite om Ajdarevic (eller Yaya Toure, om man vill låta fantasin skena iväg "lite") är det en spelare som jag personligen tror kommer göra gott under året. Samtidigt har han hård konkurrens i Schüller, Finndell och Eriksson – så det blir en ekvation som blir spännande att se hur den ska lösas. Schüllers frånvaro är dock en som ändå måste poängteras gjorde sig påmind vid ett flertal gånger, då Västerås under flera gånger kunde marschera rakt genom mitten utan allt för mycket motstånd (även om det allt som oftast var stopp vid station Hjalmar Ekdal).

Efter en tämligen chansrik första del av matchen var det istället raka motsatsen därpå. Mycket mittfältsspel och enstaka kontringsförsök från Västerås, varav ett löstes alldeles utmärkt i en gemensam defensiv aktion från backlinjen. Först efter halvtimmen spelad började chanserna komma igen, även om ingen av dessa var avsevärt nära. Eriksson visade dock på att han även i år lär stå för en hel del mål och assist (kanske med start redan idag).

Men sen var det dags för årets första mål! Efter lite mer än 34 minuter spelade nickade Albion Ademi in ledningsmålet, ett mål som jag nog skulle påstå reflekterat spelbilden tämligen väl. Finländaren hade försökt sig på ett flertal aktioner fram tills dess och likt Elias Andersson tror jag att det är en spelare som vi kommer få se mer av jämfört med fjolåret.

45 minuter och fem sekunder efter start blåste domare Adam Ladebäck av den första halvleken. En helt klart godkänd första halva, givet att det är just årets första match. De mer erfarna spelarna i Hjalmar Ekdal, Eriksson och Finndell såg bra ut som vanligt. Samtidigt var det just de mindre sådana som inte presterade lika bra. Hien var ofta inte helt rätt ute och slarvade i passningsspelet, även om han stod för några fina defensiva brytningar. Leo Cornic hamnade fel stundtals och lämnade det öppet i defensiven, men värt att nämna att ingen gjorde supermärkliga beslut utan snarare sådana som kan förklaras i form av ringrostighet och en inte 100-procentig matchform.

Andra halvlek innebar en mängd byten. Enbart Elias Andersson, Ekdal, Cornic och Finndell fortsatte efter halvtid. Det i sin tur innebär inhopp av rutinerade spelare som Holmberg, Une och Radetinac – men likväl även spelare som Wallenborg, Jonsson och Mitku.

Kort in i den andra var det nära Västerås kvitterade genom Videhult. Slarv i defensiven innebar ett friläge som gick förbi Vaiho – men träffade stolpen. Det var inte heller den första slarviga defensiva insatsen idag, vilket förvisso inte är helt överraskande i och med att det är just försäsong, men det är onekligen värt att poängtera ändå.

Två spelare som överraskade i positiv bemärkelse var Melker Jonsson och Axel Wallenborg. Den sistnämnda hade en fin offensiv aktion i Västerås straffområde, som förvisso var tämligen uddlös, och visade prov på fin teknik. För Melkers del tog han Schüllers roll på mittfältet, och även om det är en bra bit kvar dit så kändes han både trygg i passningsspelet och genomförde flera brytningar som är värda att hyllas.

En kvart in i andra fick även Banda och Edwards äntra planen, och Finndell och Elias Andersson tacka för sig. Två väldigt godkända insatser från båda, och jag vill nog påstå ändå att Finndell var bäst på planen under sin timmes långa insats.

Haris Radetinac fyller 37 år i oktober, men om det är något man lärt sig av karln är det att han åldras likt riktigt bra vin. Konstant vinnande ur alla närkamper och en imponerande teknik, och trots att dagens match egentligen betyder noll vill jag nästan lova att han kommer vara tongivande i truppen även i år.

Inhopparen Emmanuel Banda var pigg i benen och det kändes som en tidsfråga innan han skulle utöka ledning – och gjorde även så i minut 77. Ett välplacerat skott med vänstern och 2-0 var ett faktum i en annars ganska chansfattig halvlek. I en halvlek där få egentligen imponerade, och ingenting hände, var målgöraren tillsammans med Wallenborg och Jonsson tre ljusglimtar. På andra kanten fanns Mattias Mitku, som försökte och försökte ett flertal gånger, men det kändes som att det inte riktigt lossnade för honom.

Kalle Holmberg fick även han åka in i målprotokollet efter ett fint förarbete av Haris Radetinac. Ett mål som inte vinner några Puskas-priser i närtid, utan snarare skulle kallas för ”ett skitmål”. Lovande är det dock att han är på rätt plats i rätt tidpunkt – helt klart.

Matchens sista minuter hade ett flertal målchanser, bland annat från Edwards och Ekdal, men det kändes vid denna tidpunkt som att både Djurgår’n och Västerås spelade av matchen. Matchen slutade således 3-0 och kommer av förklarliga skäl kanske inte gå till historieboken, men en lovande insats inför kommande säsong och härligt att inleda säsongen med flera positiva spelarinsatser. Dagens bästa spelare? Finndell, tätt följt av Jonsson – anser jag.

På återseende!