Djurgårdens IF

Sagan blev sann!

Ett rop från Västerort

för 3 dagar sedan

Det finns sagor som kommer att berättas från generation till generation bland oss Djurgårdare och guldet 2019 är en sådan. För vi vann mot alla odds. Och de största hjältarna var de mest osannolika.

Tommi Vaiho var den perfekta reservmålvakten. Fostrad i DIF, alltid stabil när han fick hoppa in men ansågs inte vara tillräckligt bra för att vara etta och han verkade även själv rätt nöjd med att vara reserv i laget i sitt hjärta.

Marcus Danielson kom inför 2018 och trots stenhård konkurrens så fick han spela rätt många matcher redan under debutsäsongen. Men han var ju egentligen värvad som backup till våra stjärnbackar Erik Berg, Jonas Olsson och Jacob Une Larsson. Så när jag i januari tippade startelvan till premiären så satte jag Erik Berg och Une Larsson i mittförsvaret, Danielson kändes som den enklaste att bänka då han ju ändå var värvad som en uttalad reserv.

Jesper Karlström var spelaren som värvades som Tibblings ersättare och som många länge hade haft höga förhoppningar på, men som hade tydligt fastnat i en negativ spiral skapad av för höga förväntningar, en känsla att ständigt vilja bevisa lite för mycket samt en taktik som var som en tvångströja både under Pelle och Özcan där hans styrkor inte alls kom till sin rätta. Resultatet var en Karlström som höll i bollen för länge, slog bort alldeles för många bollar och som blev mångas hackkyckling och fick utstå enormt mycket kritik.

Report this ad

Elliot Käck var urdjurgårdaren som visserligen var populär men det var väldigt få som jublade högt när han värvades. Många mindes visserligen en sprudlande offensiv men även att han under sin förra sejour var vår största akilleshäl defensivt där praktiskt taget alla lag anföll. De flesta tänkte att han värvades som backup till Jonis så få hade speciellt stora förhoppningar på Elliot.

De stora stjärnnamnen inför säsongen var Erik Berg, Astrit Ajdarevic och Buya Turay. Erik Berg gick rätt tidigt sönder, Astrit stördes hela säsongen av att han ej var i fysisk toppform och Buya sprang till en början hellre än bra och var väldigt slarvig i targetspelet och avsluten. Nä, 2019 var inte säsongen då våra stjärnor vann guldet åt oss.

Ska man berätta för sina barnbarn om sagan när Djurgården mot alla odds vann guld 2019 så är det en historia om ett tränarpar som hade en tydlig vision, som satte ett tydligt grundspel, som ställde höga krav på spelarna och som tidigt fick med sig hela laget och skapade Sveriges starkaste kollektiv med en ramstark defensiv, ett tryggt och vårdat possessionspel och ett spännande anfallsspel.

Det är sagan om Tommi Vaiho som av en tillfällighet får chansen under sommaren och som tar den direkt och sedan inte släpper ifrån sig målvaktsposten på hela säsongen. Som håller nollan i mängder utav matcher. Som är superstabil och knappt gör en tabbe. Och som gör de där avgörande räddningarna i flera viktiga matcher. Den mest osannolika hjälten av dem alla.

Report this ad

Det är sagan om Jesper Karlström som redan under försäsongen visade upp ett helt annat spel än tidigare. Som helt plötsligt spelade enkelt och snabbt, som inte försökte överarbeta varje situation och som istället på allvar äntligen utnyttjade en av sina största styrkor, nämligen närkampsspelet. Tränarnas taktik frigjorde Karlis och när han själv insåg att han var mer en Gattuso än Pirlo och började spela enligt de förutsättningarna så var succén given. Ingen spelare i Djurgården 2019 levde upp till idealet som Järnkamin mer än Karlis. Han sprang, han tacklade, han krigade och tillsammans med Ulven bildade han ett nästan ogenomträngligt innermittfält. I avslutningsmatchen mot Norrköping är det han som sätter det livsviktiga 1-2 målet tidigt i andra halvlek. Sagan om Jesper Karlströms revansch är riktigt vacker och helt avgörande för att Djurgården vann guldet.

Sen har vi Elliot Käck. Som petade Jonathan Augustinsson som var med på landslagets januariturné och under hela säsongen levererade ett förstklassigt spel på vänsterbacken, en av de största anledningarna till vår fina offensiv där han ibland gick in i mitten och överbelastade, ibland slog fina crossbollar, levererade fina uppspel och ett fint kortpassningsspel, och framförallt som ständigt var på språng i offensiven och tog löpning efter löpning och överlappning efter överlappning. Elliots säsong var helt enkelt magnifik och han var en starkt bidragande orsak till guldet.

Marcus Danielson. Den vackraste sagan av dem alla. Reserven som kom från Sundsvall som Bosman utan några egentligen förväntningar. Men som redan under försäsongen får kaptensbindeln och som därefter visar upp vilken enorm kvalité han besitter. För med kaptensbindeln på armen så växte Danielson ytterligare. Det var inte bara det att han var en jätte i försvaret där han ständigt låg rätt i positionsspelet, vann praktiskt taget alla närkamper och nickdueller och hade ett fantastiskt fint och vårdat passningsspel där han spred ett enormt lugnt till resten av laget. Nej utöver det så avgjorde han även flera matcher i slutminuterna med sitt fantastiska huvudspel. Danielson var vår kapten, den som höll ihop försvaret, den som gjorde de avgörande målen, den som fick en landslagsplats mitt under säsongen och som efter säsongen utsågs till Allsvenskans mest värdefulla spelare.

Report this ad

Utöver de osannolika hjältarna ovan så har vi fler spelare som förtjänar en hyllning. Fredrik Ulvestad måste nämnas först för han har levererat på en hög nivå under hela säsongen men verkligen haft en enorm formtopp under hösten när det väl skulle avgöras. Han sätter knappt en fot fel i matcherna, springer km efter km, vinner närkamper och är vårdad i passningsspelet. I år gjorde han även en hel del poäng framåt. Ulven var en del i vår massiva ”fyra” med Karlis, Une och Danielsson som gjorde att vi endast släppte in 19 mål på hela säsongen.

Jacob Une Larsson bildade tillsammans med Danielson ett fantastiskt mittlås. Inte bara är båda otroligt smarta fotbollsspelare, de har båda samma fina teknik och passningsfot och en stor anledning till att vi kunde spela vårt fina possessionspel var att hela vår backlinje är så otroligt trygga med bollen. Une gjorde en fantastisk säsong och var en av dem som visade upp helt enorma känslor efter att guldet var bärgat, påtagligt rörd över att han vunnit guld med föreningen i sitt hjärta och för evigt skrivit in sig i historieböckerna.

Haris Radetinac. Efter två svåra knäskador är han nu med och vinner SM-Guld med Djurgården.

Och så Buya Turay. Som på försäsongen charmade alla Djurgårdare med sitt instagramflöde och sitt spex där han med sitt sätt att vara fick Chilli att komma ut ur sitt skal. Buya som i inledningen av säsongen hade svårt att imponera både med sitt spel och målskytte men som ju längre säsongen gick sprang smartare och smartare, blev en bättre target, en bättre medspelare och som till slut även började sätta de flesta chanserna. Han vann skytteligan. Han gjorde de avgörande målen i de avgörande matcherna på slutet. Och han gav de Allsvenska försvaren en litet helvete under praktiskt taget hela säsongen. Tack Buya, utan dig hade vi aldrig vunnit guld!

Report this ad

Det finns en till saga att berätta. Den om Bosse och Henke. Bosse som var starkt bidragande till vår förra guld-era men som sedan försvann under några år och kom tillbaka först när föreningen i hans hjärta stod på ruinens brant. Nu har han tillsammans med Henke återigen gjort oss till ett topplag, vunnit två titlar, gett oss otaliga miljoner på bankkontot och en rejäl dos framtidstro. Henrik Berggren slutade innan säsongen men ångrade sig sedan och han är nog jävligt glad för det idag. För dessa båda herrar var inte färdiga med detta projekt, det var ju nu det roliga skulle börja. Nu står de där med ett cupguld 2018, ett Allsvenskt guld 2019 och ett hägrande Europaspel 2020. Bosse är med denna nya framgångsera på väg att skriva in sig i historieböckerna som en av de största hjältarna i DIF Fotbolls historia.

Vår Bosse. Han är kanske inte den smartaste eller mest vältalige sportchefen.  Nä han kör bilhandlartugget, krökar rätt ofta och dansar mer än gärna halvnaken till ”En kväll i juni”. Men han är så äkta. Han har ett sånt enormt stort hjärta. Han brinner så jävla starkt för det han sysslar med. Och hans personlighet gör att han är älskad både av de egna och av många andra inom fotbolls-Sverige. Hans kontaktnät är enormt. Ingen är tuffare i förhandlingar, både när det ska köpas och säljas. Han charmar alla. Han presenterar en plan för spelarna, han visar att vi vill satsa på dom och han ger dom tålamod. Han trodde på Tino hela vägen och titta hur det går för honom nu. De afrikanska spelarna kallar honom Mr. Bo och han är förmodligen som en pappa för vissa av dem. Det finns ingen annan som Bosse, han har en unik personlighet, och det är den som gör honom till Allsvenskans bästa Sportchef. Nu har du återigen vunnit guld Bosse och det är ingen som förtjänar det lika mycket som du! Tack för allt du gjort för Djurgården!

Report this ad

Djurgårdens IF vann SM-Guld 2019. Det är en saga som blev sann och den kommer att återberättas många gånger.

AnnonserRapportera denna annonsAnnonserRapportera denna annons

Share this:

Gilla

Gilla Laddar...