Tychy - en reseberättelse

Addes bomb mot Partizan @ Blåränderna

för 2 veckor sedan

Det finns tydligen ingen sittplats i Polen. Eller jo, det gör det. Men ingen har tid att sitta mellan växelramsorna på GKS Tychys matcher. Jag och mina polare fick vara med om en upplevelse vi sent ska glömma.

Jag trodde vi skulle åka till Polen och lära dem lite hockeykultur. Istället blev våra tappra själar utsjungna som vi aldrig blivit utsjungna förr. Det var rätt mäktigt måste man säga, och det började direkt.

Nationalsångerna. Den polska publiken applåderade under den svenska nationalsången. Då förstod jag att det här skulle bli en speciell kväll. Det var jävligt mäktigt. Sen sjöng de "Än är Polen ej förlorat" med sin sedvanliga passion. Gåshud i flera minuter.

2000 tappra själar kom till arenan. De visste att de skulle förlora. Men de var här för att ge oss ett statement. "Vi kan det här med supporterkultur, ni kan vara lugna."

Vid deras 1-0 trodde jag taket skulle sprängas. Ljudet var så öronbedövande i den lilla arenan att jag inte upplevt något liknande sedan Jens Jakobs gjorde 3-2 på gnaget 2014. Där och då kände jag faktiskt lite oro, kan de sjunga sitt (skit)lag till seger?

Nej, det kunde de inte. Men det spelade mindre roll den här kvällen. Jag kunde inte hjälpa det, men jag diggade i takt till deras väloljade ramsor. Jag stod mitt på arenan, omringad av polacker.

Vi satte några puckar, men de körde på. I pausen kunde man gå ut på parkeringen, där diverse ej helt tillåtna spritaktiviteter pågick, något man givetvis blev inbjuden till att medverka i. Man tackar inte direkt nej, hehe.

Vid matchens slut var det bara att applådera publiken och många kom fram till mitt gäng och vi tackade dem för upplevelsen. Sedan gick vi ut i Katowice-natten, för fler oförglömliga minnen, men dem tar vi en annan gång. 😉

Highlights från matchen: https://www.youtube.com/watch?v=ikXYZ7yjAVo