Intervju med fotbollstränaren Joel Cedergren

DIF är Nr 1 Alltid Oavsett @ Blåränderna

för 1 år sedan

Jag hade turen att få tag i Joel Cedergren. Joel som oftast såg som en tungfotad mittfältare som spelare har istället som tränare anfört en elva som, i mina ögon, spelat den mest attraktiva och konsekventa fotbollen den Allsvenska säsongen 2018.

Jag hoppas ni ska finna intervjun läsvärd trots det att den uppmärksammade podcasten 3-5-2 hade Joel som gäst innan jag hann skriva ihop vårt samtal.

 

En lätt presentation av Joel

  • Född: 22 juli 1974
  • Position som spelare: Mittfältare
  • Tränarkarriär: Började som juniortränare 2009, blev hjälptränare 2013 och sedermera huvudtränare 2016
  • Assisterande tränare: Henrik Åhnstrand och Ferran Sibila (anledningen till att han presenteras är att han är en viktig del av Joels träningsfilosofi).

 

Som allsvensk huvudtränare så är man som bekant en upptagen man så det blev en del pusselläggande av diverse scheman innan jag lyckades få Joel på tråden. Vårt samtal pågick i dryga timmen och var i min mening väldigt intressant. Är överväldigad att en allsvensk tränare tar så stor del av sin fritid till att prata med en motståndarsupporter. Personligen så tror jag att det är en del av Joels framgångsrecept. Han tar sig tid. I det här fallet med mig. En annan gång med en spelare som behöver hjälp. Kommer ihåg att Axén sa att om spelarna vill lära sig, ja då finns det ingen fritid. Den kommentaren var en av anledningarna att Alhassan Kamara peakade i Örebro. För att summera så är jag övertygad om att en kombination av hårt arbete, ödmjukhet och en anspråkslöshet tagit Joel dit han är idag.

 

Förra säsongen när ni mötte oss har jag för mig jag hörde era supportrar ropa "avgå Joel" och i år upplever jag istället (föga förvånande) mycket beröm. Hur känns kontrasterna?

Vi kan summera det som att jag förra året inte tyckte att jag var så dålig som de ville påstå och att jag i år inte är lika bra som alla säger. Det är lite lustigt när samma människor som skriker avgå ena säsongen kommer och klappar mig på axeln ett halvår senare och säger: "Bra jobbat, Joel!".

 

Hur påverkar det dig?

Nu? Nästan ingenting. Men förra året var det förstås betydligt jobbigare. Lärde mig då att prata med och lyssna på människor som genuint bryr sig om mig.

..Joel fyller sedan på med något som får mig att skratta högt.

Jag tycker Billborn sa det bra när det gick som bäst för Hammarby: "Hela det här slutar nog med att jag får sparken". Det stämmer förmodligen både för honom och för mig. Det kan gå snabbt i fotboll.

Förra säsongen, ni hänger precis kvar. Marcus Danielsson, nu hos oss i DIF och Erik Larsson, nu i Malmö går som bosman och er trygghet i målet Tommy Naurin skadar sig. Hur kändes det?

Ja, dom var ju för det mesta våra bästa spelare förra året. Jättekul för Mackan och Erik, men när spelare går som bosman betyder ju inga pengar in. För en klubb som oss så är det extra jobbigt då vi, som bekant, har noll kronor att rekrytera för. Det är ju en sak att få in spelare som kan spela som vi vill, men desto viktigare är det att få in spelare med rätt karaktär. Hela laget drog inte åt samma håll förra året, men i år har vi som grupp lyckats med att jobba mot gemensamma mål. Men oron som då infann sig, övergick rätt snabbt till en känsla av att "det här kommer bli bra".

 

För några år sedan (2013-2014) så åkte Joel på en utbildningsresa till Spanien. Hörde inte akademinamnet, men ledarens namn var Carles Romagosa Akademin ligger i Barcelona. Hela den storyn finns på Aftonbladet. Där fick han en stor, som min vän brukar kalla det, aha upplevelse. När han blev utfrågad vad han ville med sitt spel, vad spelarna skulle göra och hur de skulle lösa eventuella situationer så hade Joel inga bra svar.

Vi har haft fler möten och uppföljningar som gett mig oerhört mycket. De gångerna har jag haft min hjälptränare med mig. Efter första besöket så gick jag därifrån och kände mig naken och avklädd. Men inte i förnedrande termer utan en känsla. Wow, jag har mycket att lära, tänkte jag mer. Det här kan jag ta till mig av! Akademiledaren ställde t.ex en fråga om jag tyckte att vi som lag är bra när vi vinner bollen. Nä, det tyckte jag ju inte. "Varför inte då?", följde ledaren upp med. Jag fick tänka på varje svar. Han ville veta vad spelaren gick igenom för process när han vann bollen, vad han skulle göra med den. Gick igenom fas för fas. Sen berättade han om det kollektiva fundamentet. Om spelet bygger på att inneha kontroll så måste du kunna lägga upp principer. Den största principen är hur du ställer upp dina spelare i de situationer som kan uppstå i en match. Eftersom att vi vill ha just kontroll så försöker vi skapa ett numerärt övertag på varje yta.

Du fick en bra känsla med andra ord! Fanns det konkreta anledningar?

Ja, först hade vi bestämt oss för att utöka staben med en till medarbetare. Det blev Ferran Sibila som tidigare jobbade på samma ställe jag var på kursen/utbildningen i Spanien. Vi fick in spelare som var nyfikna, vetgiriga och som ville utvecklas som spelare. Tillsammans med stommen från föregående år så kändes det bra.

På upptaktsträffen kommer jag ihåg att både du och Linus (Hallenius, lagkapten) var väldigt självsäkra, utan att för dess skull vara kaxiga. Hade ni båda redan då på känn att ni kommer slåss om en plats på övre halvan?

Ja, vi kände att vi hade något bra på gång. Jag var inte så säker som jag lät. Vi kände oss säkra på att vi inte kommer slåss om nedflyttning eller kval, som så många experter tippade. Men samtidigt är det ju mycket som ska fungera och klaffa rätt. Men just där och då kände vi oss bekväma med läget.

Får/kan man säga: "fan va dåliga vi var idag!"?

Ja, absolut. Det kan man. Och ibland bör man nog göra det.

Vad upplever du har varit de stora nycklarna till er framgång i år?

Att vi har många duktiga fotbollsspelare och att mina killar alltid bidrar till vår gemensamma framgång. Gillar egentligen inte att ta ut enskilda spelare på det sättet i ett lagbygge. Men när Batanero och Ciércoles kom och såg vad de åstadkom så blev jag ändå överraskad över den höga kvaliten. Att ha ett starkt centralt mittfält är ju viktigt. Speciellt sett till hur vi vill bedriva vårt spel i allmänhet och passningsspel centralt i synnerhet.

William Eskelinen. Kändes inte så het inför säsongen, men han har ju varit riktigt bra! Jag tycker att han ger er ytterligare en dimension av er fotboll tack vare sin skicklighet med fötterna.

Ja, William har varit bra! Där var jag dock inte överraskad. En talangfull och välutbildad målvakt. Han tar även ett stort ansvar för sin egen utveckling. Han hade utvecklat sin syn på sin eget ansvar för hur bra han kan bli. Jag är imponerad hur bra han varit sitt första år i allsvenskan.

Det sägs ju att det tar flera säsonger att få ihop ett lag. Med tanke på alla era nya spelare så upplever jag det gått fortare?

Om det skulle ta flera säsonger så har jag som tränare valt fel metod att lära ut. Men vi var längre fram när vi startade årets säsong, för många spelare hade varit med ett år innan och kände till vårt spel.

Vad tycker du om vår gamla (unga) spelare Rubio?

Han är en härlig kille! Han är tekniskt väldigt bra och har bidragit både när han har fått spela eller starta vid sidan av. Hans spelförståelse är något vi jobbar med för att få ut hans fulla potential. Trots att han inte fått spela särskilt mycket så har han hållit humöret uppe och jobbar hårt på att utvecklas hela tiden.

Har han gjort det, utvecklats alltså?

Ja, han är mycket bättre idag än när han kom. Vi får se. Det är inte "vår" spelare eftersom han endast är på lån. Men vi hoppas han stannar.

När Leicester vann Premier League så var det ju inte med de "bästa" spelarna på pappret. Om jag översätter dom till svenska förhållanden så skulle ni kunna vara Leicester. Tror du att ni kan vinna allsvenskan ett år med nuvarande resurser?

Alltså, ärligt, jag tänker aldrig så. Det enda jag sagt om resultaten är att jag hoppas vi kan hamna på den högsta platsen vi gjort i allsvenskan.

Nu är det 5e plats va?

Ja, det stämmer.

Måste passa på att fråga om Linus Hallenius. Ursäkta språket, men vad f*n har hänt? Såg honom andra vändan i Bajen. Såg honom i Helsingborg. I mina ögon hade han knappt platsat i division 1 då. Nu tycker jag istället han är topp 3-5 i Allsvenskan på sin position. Vad händer?

Linus kom hem till oss ledsen. Funderade på att sluta med fotbollen. Jag har ju själv spelat med Linus. Han kom ner till träningsanläggningen för ett möte. Jag frågade om han ville träna med oss, vilket han tillslut gjorde. Efter första träningen så sa han: "Wow! Här kan jag trivas och producera". Man skulle kunna säga att han trivdes från dag ett med oss, och vi med honom. Vilket kan vara en del av framgångsreceptet.

Hur är det möjligt för en, bevisligen bra spelare, att spela så dåligt i två säsonger?

Linus är en spelare som vill ha klara linjer. Veta vad vi som tränare vill. Och det var något vi gav honom. Tillsammans med sin egen nyfikenhet och sitt sätt att leda laget så växer han även som människa. Mitt jobb är ju att anpassa vårt spel till de spelartyper vi har. Om vi inte hade Linus och istället hade en annan spelartyp, ja, då måste jag ju se till att den spelarens styrkor kommer fram istället.

Kan det vara så att spelare som Linus är för lite egoister för att lyckas i den typen av miljöer? Typ som Torbjörn Nilsson var i Blåvitt en gång i tiden?

Linus är en bra människa och en stor ledare för vårat lag samt en kollektivt väldigt bidragande person. Inte en egoist.

Du som tränare. Har du ambitioner om större/utländska lag eller ligor som de flesta spelare har?

Som jag sa tidigare, mitt mål är att utveckla det här laget och spelarna. Jag är väldigt stolt att klubben valt att tro på mig.

Om du/ni lyckas med det målet och du känner, bättre än så här går det inte att få här. Skulle du då åtminstone känna ett intresse?

Helt hypotetiskt, om alla dom om infaller och det där och då känns rätt både socialt och rent karriärsmässigt så skulle det möjligtvis kunna bli aktuellt.

 

Vi avslutade samtalet med ett ganska långt eftersnack. Han frågade mig vad jag trodde om DIF. Jag sa att det känns som vi hamnat i en negativ spiral. Med lagkapten som sågar föreningen i livetv och med tränare som klagar på kvalitén på truppen. Jag sa att jag tycker det är illojalt. Att föreningen måste ha högt i tak internt men behålla förmågan att också hålla ihop externt. Joel höll med. Jag frågade om han hade några liknande upplevelser. Han berättade att han innan säsongen hört om/sett en spelare som han tyckte var skitbra. Så Joel frågade honom om han var bra på att dribbla. Ja, det är jag, sa spelaren i fråga. Ok, hur bra?, följde Joel upp med. Av 10 ggr mot en back, hur många ggr kommer du då förbi? Av 10 ggr kommer jag förbi 8, svarade spelaren. Ok, sa Joel, min uppfattning är att du kommer förbi 2 gånger. I bästa fall. Hur gick det, frågade jag nyfiket. Han blev nog överraskad, sa Joel. men sedan dess sliter han hårt för att utveckla sig på alla plan. Åh fan, sa jag. Trodde inte man kunde prata så med spelare nu för tiden. Jag måste, sa Joel. Hans utveckling ligger ju lika mycket i klubbens intresse som i spelarens.

 

Jag avslutade samtalet med att tacka djupt för den långa och innehållsrika intervjun (som jag hoppas att jag återger så den hedrar Joels svar samt ger läsvärde) samt att han tog så mycket av sin fritid för mig. Han tackade tillbaka o önskade oss (läs DIF) lycka till. Jag fick ett löfte att få återkomma i slutet av säsongen.

Vill avsluta med att tacka Aura, som alltid redigerar mina krönikor o gör dom läsbara för er. Vill också tacka Datsuns som ger mig tips hur jag ska skriva, så jag förhoppningsvis kan bli bättre. Som vanligt vill jag gärna höra både positivt o negativt